Vi har husbil…

Nu har valparna varit i jaktstugan och transporterts dit tillsammans med en massa hundar och katter. Det var ju ingenting, tyckte Ymer och Yoshi, men Yrsa var väldigt arg över att bli inlåst i en bur. Så det blev en hel del tjut från henne, men inget illamående.

Nu hör de väldigt bra också – de kan vara ute och hör trots avståndet när matskålarna tas fram!

Annonser

Efter otäcka upplevelser som bilfärder, sprutor  och chipmärkning ( nej skämt åsido det gick jätebra) var det dags för Yo-Yo att åka till Åsbro. Allt har tydligen gått bra. Inte bilsjuk och som vanligt stor matlust. Så här såg det ut när avskedets stund var inne.

Det känns alltid lite, trots att vi hållit på med hundavel länge, när de små liven skall åka här ifrån. Ymer och Yoshi skall båda till Norge så de stannar ytterligare några veckor. Fler bilder på dem och Yrsa kommer.

Tyvärr har ju årstiden återgått till vårvinter väder. Valparna  har vi inte kunnat ha ute. För kallt. Då får man ägna sig åt det tredje  bästa – nämligen sova!(det andra är äta)!

Idag blir det nog en biltur

Tyvärr har vi ju inte åkt bil så ofta som vi brukar med valparna. Kranreparationer  i stugan m m har påverkat detta – men nu måste vi ta oss i kragen. De börjar få stora, egna viljor nu Är maten inte framme förrän 3 minuter över 12 tex, så svälter de ihjäl. Den skall vara serverad kl 12!

Yrsa på bilden är värst. Undra om hon kommer att bli som sin halvsyster Kryssa. Ni har väl läst om Kryssas bravader på min ”vanliga” blogg

Nu är de utomhus nästan hela dagen

Socialiseringsfasen pågår. Grannens barnbarn har varit och hälsat på ett antal ggr. Sopbilen har varit här.  Postbilen kommer etc etc. Vilket fantastiskt väder som låtit valparna vara ute. (En av valparna iddes inte resa på sig),

Eftersom det var så skönt  ute tänkte jag  sova middag ute, men vågade inte då de var så varmt om huvudet – men det fanns andra som tyckte om madrassen!

Första gången utomhus

Basset betyder ju lågt till marken, men nu blev de också väldigt långa. Det var något konstigt grönt som luktade annorlunda. Mycket att upptäcka och visst hade de kul i gröngräset. Runt kojan som jojon for de. Valla satt ibland på kojan och spanade. Härligt att vädret tillät dem att få vara ute. Det var tyst inomhus när de flyttades in igen!

Nu börjar socialiseringsprocesssen

Nu är valparna 5 veckor gamla och får  sina måltider i köket och där kan de senare rasa av sig. Brukar sluta med att de  somnar gott på liggplatsen. Får de inte mat genast så blir det väsen, vill jag lova. Idag har de för första gången träffat våra andra hundar i närkontakt. Den svarta Yxa hade valparna lite respekt för. Hon ser ju inte ut som en Basset. Men det dröjde inte länge förrän de gosade med henne.

                                                                                                           Vår  ohängda junior  hade riktigt roligt tillsammans med valparna. Men trots sin ålder tog hon det lite lugnt. Sikta däremot, 4 år gammal, tyckte att de var lite besvärliga och lämnade köket ganska fort. Den här perioden är mycket viktig för valpar – det är då de börjar se vad livet egentligen är!

Fyra och en halv vecka gamla nu händer det saker

Mat är gott – så länge det varar! När man ätit upp, gnäller man efter mer eller väntar på att Valla skall komma. Hon har inte alltid lust längre att mata dem.Vassa tänder är nog en av anledningarna och klor, som matte har klippt idag

Nu har leken kommit i lådan. Ungefär så här: Kul att bita brorsan i nosen, svansen – ja, där man kommer åt!

Husse kommer in – oj där är maten! Bäst att vråla högt….